torsdag 19 augusti 2010

Förlåt, nu var det bara för länge sedan jag skrev men jag skiter i att ens börja med alla bortförklaringar. För det är ju vad det är. Bortförklaringar.

Filmens premiär närmar sig och det är ju skit häftigt men samtidigt har det gått såpass lång tid nu så förväntan och extasen över att man är med har liksom gått över. Man går liksom vidare med sitt och sen Kommer ju filmen så jag får se hur jag reagerar då.

Jag börjar plugga om några veckor, två stycken distanskurser. En genom Högskolan i Jönköping där jag kommer läsa Digital Bildbehandling 7,5hp och den andra är genom Högskolan i Skövde och det är Musikindustrin - grundkurs 6hp.
Jag räknar med att kunna läsa båda då den ena är på halvfart och den andra endast är på kvartsfart.

Igår var jag på the Ark på Liseberg, jag gick dit med en assistent och Lena som kom hit speciellt för konserten. Med regnet hängandes i luften var vi länge tveksamma om ifall vi skulle gå eller ej men vi gick och med 8000 andra i publiken diggade vi til bandet. Vi stod inte där tillräckligt tycker jag för att jag kan ge min åsikt om konserten i helhet men GP gav bandet en ganska rejäl sågning. Läs själva och se vad ni tycker.



Bäst: One of us is gonna die young/Forever young-medleyt.

Sämst: De nya låtarna är verkligen inget vidare.

Relaterat

Lever på gamla meriter

Man kan trixa och fixa, släppa en skiva som egentligen är en tidning som är en skiva och därmed få ner priset, på detta sätt skaffa sig spaltkilometer lagom till en comeback och helt plötsligt vara tillbaka i rock’n’roll-snurren. Man kan jiddra, blåsa liv med konstgjord andning, men till syvende och sidst måste man ha något vettigt att sälja. Något att backa upp alla skriverier med. The Ark lyckades i våras med allt det här utom det viktigaste: hitsen. Plattan/tidningen In full regalia är så provocerande platt att en gammal lp-skiva ser maffig ut i jämförelse. Ett par halvdana hitförsök och resten typisk The Ark-boogiewoogie fast i alibi-version.

Mycket riktigt la sig också hypen runt plattan/tidningen ganska snabbt, sommarturnén som skulle bli en eriksgata har kantats av dålig publikuppslutning och inställda spelningar. Du är, som det heter, aldrig större än din senaste hit. Och när man står och hör nästan 90 minuter The Ark på Liseberg slår det en att 1. Det är de gamla låtarna som gör det och 2. Synd att det var just denna turné som skulle få fiaskostämpel. För om man bortser från de nya låtarna, vilket är svårt att göra då de låter som stampande Take a shine to me och fullkomligt hopplösa musikalbomben Singing ’bout the city, så är detta The Arks största och mest påkostade show hittills. Tre kläduppsättningar, tjusig scen och superbt väl inspelat band och med lite vind i ryggen skulle de definitivt lyckas få fler än de tappra första femton raderna att skråla i högan sky så snart Ola Salo vickar på den tajta rumpan. Nu blir det, i alla fall till en början, lite avslaget och det är egentligen först när bandet byter om till svart och mönstrar en uppsättning hits som en görsvängig Prayer for the weekend, It takes a fool to remain sane och ordinarie avslutningen One of us is gonna die young som de verkligen exploderar. Och med guldkostymerna på kör de sedan skiten ur sin final Calleth you, cometh I och visar att de absolut fortfarande vet hur saker och ting ska göras. Så se till att göra det på nästa platta/tidning också.

fredag 23 oktober 2009

torsdag 1 oktober 2009

Min sommar del 2


För några år sedan blev jag medlem på en sida på nätet som heter Filmcafe.se där man dels kan hålla kontakt med andra filmintresserade men också för att få statistjobb och sånt. Jag har inte varit speciellt aktiv alls på den sidan faktiskt. I början av sommaren fick jag ett mail ifrån den siten som sa att det fanns ett mail där till mig. Jag gick dit och hittade ett mail i inboxen ifrån en Johannes Pinter, han berättade att han var regissör och att han tillsammans med producenten Tomas Almlöv höll på att göra en film. Så berättade han att han hade en liten roll som han undrade om jag ville ha och givetvis tackade jag ja.

Så jag mailade bilder, fick mitt manus och sedan var det bara att vänta till inspelningen skulle vara. Min roll var i filmens helhet sett väldigt liten men innehöll ändå lite dialog och så.

I början av augusti var det så dags att filma, scenen jag skulle vara med i utspelar sig på
ett gym så vi var i en boxningslokal och spelade in. Det var jätte spännande att få se allting och befinna sig på en faktisk inspelningsplats.

Filmen håller just nu på att klippas, redigeras och ljudsättas. Nästa år kommer filmen ut och heter SKILLS.

SKILLS - PROMO TRAILER from Tomas Amlöv on Vimeo.

måndag 14 september 2009

Min sommar del 1




I våras blev jag vän med en snubbe på Facebook som verkade störtskön, han är skådespelare och musiker. Per-Anders Erikson - sångare i bandet Cabaret el Perro.
Dagen efter pratade vi lite via chat funktionen på FB och senare på dagen kom han hit efter att jag lovade honom en kall öl.

Med en gång kändes det som att vi hade känt varandra i många år och vi började prata som gamla bekanta. Vi satt på min balkong och pratade om all i livet, om uppgångar och besvikelser. Allt medans
toner från Dag Vag strömmade ut från högtalarna i min dator. Han gav mig idén till en bok som jag håller på att planera nu. Cabaret el Perro tycker jag definitivt att alla borde kolla upp.

Att se Cabaret El Perro live är inte som någon annan livespelning du kan tänkas se. Det
blandas friskt mellan musikstilarna, allt från klezmer till boogie woogie till 30-tals revy till mississippiblues. Och det fantastiska är att alla musikstilar hanteras med samma höga känsla för musikalitet och de olika genrenas hantverk. Att se sex musiker, sju tillsammas med sångaren Per-Anders Ericson, så säkert växla mellan stilar och tempon utan missöden gör att ens musikaliska hjärta vill slå volter av lycka. Främst borde
Stefan Abelsson och Stefan Sandberg få lite extra uppmärksamhet för sina insatser på saxofon och gitarr.Sångaren och bitvis gitarristen P-A är den självklara mittpunkten, kalla honom solen om ni så vill, där han bjuder på allt från dikter till tankeväckande låttexter. Att han är skådespelare i grunden är det ingen tvekan om när man ser honom, och det är någonting som han verkligen har nytta utav på scen. Hans mimiska utspel och röstförändringar ger en energi som behövs som motpol till de ibland instängda och teknikfokuserade musikerna. Om det inte hade funnits en P-A på scenen som beter sig som om att han vore universums mitt hade showen inte varit upplyftande, musikaliskt intressant visserligen, men kanske då istället något som varit intressantare på skiva än live. Min absoluta slutsats är att varje frontfigur inom musikscenen borde få en grundutbildning i skådespeleri, utstrålning och teknik i att fylla scenen med enbart sin egna närvaro. Lemmy Kilmister, Mikael Poulsen och Danne Wall i all ära, men i jämförelse med P-A framstår de som stela robotar.
Nefertiti är en alldeles lagom lokal för dessa herrar och
deras musik, de förtjänar visserligen en större publik, men då får de ta denna publik i omgångar, för detta är någonting som man ska uppleva intimt i en liten, helst rökig, källarlokal. Att flytta dem till en lokal för en publik närmare tusen personer skulle inte ge samma känsla, och att ställa dem på en arena i stil med Ullevi vore säkerligen rena döden för magin. Så fram för fler spelningar med Cabaret El Perro, så länge de får hålla sig till de lokaler där de verkligen kommer till sin rätt.

torsdag 14 maj 2009




Har hittat en helt underbar affär, den fysiska affären ligger i Stockholm men vi har tur, de har en webbshop.
Här finns allt mellan himmel och jord så jag tänkte bara lägga in ett potpurri av bilder för att illustrera några av de underbara sakerna.


Denna skål finns i diverse olika storlekar och färger till helt okej pris, to die for!







Det här är några delar i en porslinsserie ifrån Déjeuner sur L'Herbe

Jag har just insett när jag kollar tillbaks på inlägget att det ser ut som att denna affär, House of Hedda, bara säljer koppar, muggar och annan diverse förvaring men absolut inte. House of Hedda är en prylaffär skulle jag säga med allt ifrån barnkläder, trädgårdsutrustning, accessoarer. Ordning & reda för kontoret och mycket mer till humana priser.

söndag 22 mars 2009

Sebastién


Okej, jag tänkte först och främst göra lite reklam för en sida på Internet som heter CouchSurfing.com

Flera har säkert hört talas om den men jag kan ju berätta lite kortfattat ändå. Basically så ”lånar man ut sin soffa” till folk som är ute och reser och vill ha ett billigt boende. Naturligtvis även tvärtom, är man ute och reser och behöver någonstans att bo så är det bara att söka efter någon Couchsurfer i området.

Jag hade en man här i förra veckan, en man som bor i Stockholm men som är fransos. Han mailade mig dagen innan han kom hit och frågade om bostad, S skulle hit på en konferens och ville ordna med boendet själv även om jobbet ordnade med boende på hotell.
På honom lät det som han behövde bo här i två eller tre nätter men när han väl kom hit så hade han fått svar ifrån flera han hade mailat i sitt sökande efter sovplats så han sov här endast en natt och därefter bodde han hos andra. Men trots att han inte sov här tog han sig ändå tid att komma hit för att umgås med mig även de resterande dagarna.

måndag 23 februari 2009

Ett grymt bra band och en av många bra låtar