onsdag 31 december 2008

Kul överraskning på ansiktsboken idag

Okej, nu tänker jag skriva här hur det än blir. Jag tror att jag inte har skrivit här för jag har haft en tanke om att jag ska skriva så journalistiskt och smart vilket har lett till att det har blivit prestationsångest som bara vuxit sig större och större. Jag har liksom glömt bort syftet med bloggen, att den är till för mig och ingen annan.

Jag har Facebook som så många andra och idag satt jag och kollade igenom mina grupper som jag är med i när jag plötsligt stötte på en jag inte var medlem i.

En grupp för Kennet aka. Kexan, min klassföreståndare på gymnasiet! Okej, nog för att han var känd på skolan där alla var "polare" med honom men att han var såpass känd att han hade en egen grupp på facebooken tillägnad sig visste jag inte.


Så här fint står det om honom i gruppbeskrivningen:
Vart man än vänder sig i Göteborg, så känner alltid någon Kenneth Eriksson, mer känd som Kexan! Folk i alla åldrar. Vad vore Göteborg utan honom? Inte komplett! Han gör mycket för oss ungdomar, han är lärare, men mer som en vän. Han är otroligt begåvad. Fråga honom vad som helst och han vet svaret! Men som sagt! Han ger mycket av sin fritid åt oss ungdomar och han hjälper gärna till med allt från läxor till kluriga gitarrackord! Tack för att du finns! Du har gjort mycket för mig och för många andra! Så han är värd att hyllas!



Mitt bästa minne från Kexan under gymnasiet är nog när vi skulle ha klassmöte nån dag under första termin och samlades i salen, en av killarna i klassen nyser varpå Kexan tar fram en stämgaffel ur ryggsäcken och utröner vilken tonart killen nös i! oslagbart.